Järbo Hembygdsförening

klipp/txt/eddie-cesons.php

Eddie Cesons - en framgångshistoria

Den här sidan är lite annorlunda än de övriga klippbokssidorna eftersom den baserar sig på en intervju med en person som var med när det utspelar sig. Det är huvudpersonen själv som jag pratat med, Lennart Eriksson. Han var under 20 år ledare för orkestern Eddie Cesons.

   Hösten '61 träffade jag Åke Zakrisson som bodde i Ytterbyn, berättar Lennart. Det var vid någon av de populära danserna i Järbo Folkets Hus och vi pratade om att själva starta ett band och börja spela.

   Då spelade jag trumpet och det hade jag lärt mig i Sionförsamlingen där vi var många ungdomar. Där hade man beslutat att bilda en blåsorkester och vi var dussintalet personer som gärna ville vara med. Året var 1956 och jag var 12 år.

   Vi blev riktigt duktiga att spela och fick vara med i Gävle på första maj och marscherade i stan tillsammans med blåsorkestrar från Storvik och Gävle. Det blev också en del turnéer till flera orter som Hällefors, Munkfors och andra platser.

Twist & Co 1962

   Så då började ett litet gäng öva tillsammans. Det var Åke, Kalle Eriksson, Kulkalle kallad för han bodde på Kulgatan, med gitarr och en förstärkare. Min yngre bror Curt spelade trummor. Bland det vi spelade var Chubby Checker som inspirerade med låtar som "Let's Twist Again" som blev en ny musikstil parallellt med rockmusiken.

   Övningslokal blev våren '62 Bygdegården i Ytterbyn, till en del därför att Åkes mamma hade hand om städningen där. Berit och Göran Berglund var också engagerade i Bygdegården och hörde oss spela. De gillade musiken och tyckte att vi skulle spela vid en SLU-träff i Mobygården i Ockelbo till Valborg.

   Vi tyckte att det var väl tidigt för vi hade bara övat in fem låtar, men Berit stod på sig och sa att då fick vi väl öva lite mer. Det gjorde vi och hade väl tio låtar till träffen. Vi skulle ju bara spela i pausen.

   Det var packat med folk på festen. Den orkester som man anlitat spelade väl ganska traditionellt, halvjazzigt, evergreens och så där. Så blev det paus och vi spelade våra tio låtar och tackade för oss, och skulle lämna tillbaka scenen till ordinarie band, men publiken skrek bara "MERA". Men vi har inga fler låtar, sa vi. "Spela om dom" - och vi spelade! Den första orkestern packade ihop och åkte hem och vi spelade på.

   Vår repertoar var åt pop och twist och det var vad folk gillade. Och vi fick snabbt nya spelningar men orkestern hade inget namn så det blev enligt Berit Berglunds förslag Twist & Co så att arrangörerna kunde sätta något i annonserna. Vi fick fullt upp utan någon egentlig marknadsföring.

SLU var en stor föreningsrörelse, Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund som senare under året bytte namn till Centerpartiets ungdomsförbund. Föreningsmötena lockade med dans och när ryktet spred sig fick Lennart och hans gäng mycket spelningar.

Annons

   Twist & Co blev ett provisoriskt namn. Snart kom vi fram till att vi behövde ett nytt. Alla hade vi "son"-namn så då blev det Cesons men vi lade till Eddie som förnamn eftersom Åke kallades Eddie.

   Men vi tyckte att vi behövde lite förstärkning av blåsinstrument och då blev det Rune Wahlund som var dekoratör på Sanko som klev in med en saxofon.

Fyra blir fem

Nu händer det många saker. Det blev en orkestertävlig hösten 62 på Järbo Folkets Hus som kallades Vi Bjuder Till (VBT). Det var Enar Vall som hade anmält Eddie Cesons. Enar var ordförande i Folkets Hus då. Och Eddie Cesons vann tävligen i Järbo och fick spela i finalen i Gävle som man också vann.

I januari 1963 spelade man på en maskeradafton på Folkets Hus, det var stort! Gröna lyktan som var SSU:s klubbaftnar i Järbo med kanske 400-500 besökande gästade man flera gånger och det rullade på med fler och fler arrangemang runt om i länet och långt utanför.

Den "poppiga" musiken slog igenom, som alla vet, och det dök upp orkestrar i snart sagt varje "buske", många naturligtvis inspirerade av de unga Eddie Cesons, ännu bara i 20-årsåldern (och knappt det).

Lennarts bror Curt lämnade bandet för en tid med ett annat band - Curt Erlands - men han kom tillbaka.

Curt Erlands spelar hellre i folkparkerna ... (1966) 

Curt Erlands och Eddie Cesons slår samman ... (1967) 

Rune Wahlund måste också lämna orkestern då han fick ett nytt jobb på annat håll i landet, men han ordnade ett "civilt" jobb till Lennart. Han kom in på herrekiperingen på Sanko. Det är inte utan att man kan tro att detta också fick en påverkan på hela bandet. När man ser bilder på orkestern genom hela deras karriär så märks de prydliga kläderna.

Orkestern fick också mycket god press med artiklar i tidningarna. Lennart har sparat det mesta och vi har fått skanna materialet. Här följer några klipp från de tidiga åren.

Eddie Cesons 5 populärt Järbo-band (1963) 

Eddie Cesons 5 spelar upp i Järbo (1962) 

Trumpetare nära stjälpa ...  (1963) 

Teknikgymnasist byggde studio (1967) 

Nytt av gammalt som slår (Sandvikens Tidning 1967) 

Eddie Cesons blir proffs ...  (1971) 

Eddie Cesons har mest bokningar i Gästrikland (1968) 

Eddie Cesons utökar (1968) 

EC-nytt

   När vi började bli mera kända så dök det upp två tonårstjejer från Östervåla, berättar Lennart. De ville bilda en fan-club för oss. De visade sig verkligen vara seriösa och tog hand om att göra medlemsblad - EC-nytt - och tog hand om brev, medlemskontakter med diverse info om spelplaner, försäljning av våra skivor, T-shirtar och kepsar med vårt namn på.

EC-nytt nr 10-78 (1978) 

Resor

   Vi kunde ha 27-28 spelkvällar på en månad när det var som mest och det var på orter i hela landet från Pajala till Ystad. Men vi hade hjälp av duktiga musikförmedlare som gjorde sitt bästa för att minimera transportsträckorna. Trots allt så blir det ju lite träligt med turnélivet.

Det var ju mycket annat också med resandet. Man hade ju mycket material med sig, alla instrument, förstärkare, sladdar med mera och måste ha släpvagn för att få med sig allt. Det skapade lite "vardagsproblem". Till slut inköpte man 1975 en turistbuss som inreddes med sitt- och sovplatser, pentry och stort utrymme för spelutrustningen.

Varumärke

Orkesterns namn gav dem ett litet problem när de blev kända i landet. Det visade sig finnas en till orkester som kallade sig Cesons. Men Eddie Cesons sökte varumärkesskydd hos Kungl. Patent- och Registreringsverket och fick det eftersom man hade haft namnet längst tid.

Namntrassel för Eddie Cesons (1970) 

Eddie Cesons gjorde skivdebut med en LP 1973 och man fortsatte med flera album under kontrakt med EMA Telstar. Sedan startade man eget skivbolag, Belogram, och spelade in i en studio i Gävle. Det hann totalt bli fyra LP-skivor och sex singlar.

Eddie Cesons skivdebut (1973) 

Efter 20 år som framgångsrik orkester beslöt man att avsluta sin verksamhet. Då var det 1982.Tretton år senare träffades alla 16 som varit med under åren i en återträff.

Återträff 1995

Dansbandsnostalgi (1995) 

Eddie Cesons minns de ljuva åren  (1995) 

Här följer ett antal övriga klipp från bandets långa karriär.

Jubileum för Eddie Cesons (1978) 

Sista dansen för Eddie Cesons (1982) 

1973 till 1976 stod Eddie Cesons som arrangör för danser i Sporthallen i Kungsgården som döptes till "Kungsan".

Slutdansat i Kungsan? (1976) 

Sten Söder var en vida berömd man som for omkring till alla dansevenemang och han skröt med hur många flickor han dansat med. Han lär ha satt betyg på allihop. Men tydligen satte han betyg även på orkesrarna. Det här fick Eddie Cesons.

Brev från Sten Söder (1977) 

För Lennart innebar avslutningen av orkesterlivet att han kunde fullfölja sin utbildning på Uppsala Universitet och senare bli lärare på Bessemerskolan i Sandviken. Han har även haft eget företag och bland annat ägnat sig åt värdering av antikviteter.

Eddie Cesons diskografi 

Min första kärlek (1976) 

 

Sidan uppdaterad 2022-03-08