Vaddfabriken - en luddig historia
Vaddfabriken är en av de legendariska industrierna i Järbo. Men det finns inte så mycket som är fäst på pränt i form av tidningsklipp om verksamheten. Nu börjar inte klippböckerna förrän på 1950-talet och det första klippet jag funnit är från 1963. Där finns i alla fall historien i koncentrat.
Anders Berggren startade Norrlands Vaddfabrik år 1900. Rörelsen övertogs 1917 av sonen August och sedan tog sonsonen Rune Berggren över. Från början var produkten huvudsakligen fönstervadd som senare utökades med tätningslister, boredolremsor, frisörvadd, sanitetsvadd och senare även färdiga täcken och madrasser.
Vaddfabriken expanderande företag (1963)
1963 tillverkade man 35 000 kg fönstervadd och expanderar med fler maskiner och flera anställda. En orsak är att många andra vaddfabriker ha lagt ned.
1981 möter vi företaget igen i ett klipp. Fortfarande är fönstervadd den stora produkten. Den användes i den "gamla" typen av fönster där man har lösa innanfönster. Ja, sådana finns fortfarande.
I Järbo tillverkas fortfarande fönstervadd (1981)
1982 har fabriken fått nya ägare, Rune Hägg och Roland Dannberg och de fortsätter med fönstervadd, tapetserarvadd och hästvadd. De är optimistiska om framtiden med viss expansion och fler anställda. Men fönstervadden är nere på 5-6 ton per år.
Bilder från 1982.
Men ska man vara petig så är inte Vaddfabriken äldst. Handelsbolaget är äldre. Säg äldsta industri så kanske det är mer korrekt.
Vaddfabriken expanderar igen (1982)
Ett år senare har Vaddfabriken tagit över tillverningen av polyester från Gävle Plast i Valbo. Fortfarande är optimismen stor.
1985 flyttas tillverningen till Yllefabriken, då Järbo Spinneri har flyttat till andra delar av det stora huset. I de nygamla lokalern tillverkas kosmetikvadd, möbelvadd och annat. Liksom en produkt som kallas halkfria betongtäckmattor.
Men expansion, uteblivna order, skatteskulder blev för mycket för ägarna som lämnar in en konkursansökan. De hoppas kunna starta om.
Riktigt vad som blev slutet eller början det får vi inte reda på av de klipp som finns. De gamla fabrikslokalerna blev dock jämnade med marken 1993.
De bostäder som man tänkt bygga på platsen blev det inget av heller. Byggföretaget som planerade gick i konkurs och tomten är fortfarande (2017) obebyggd.
Norrlands Vaddfabrik jämnas med marken (1993)
Och så var det bara en sak till: Vad är "boredolremsor" som nämns i texten, eller "barodolremsor". Google kan inte hjälpa mig och några personer som kanske skulle kunna veta har heller ingen aning.
Det sägs att det är ett slags tätningsband för monteringsfärdiga hus eller timmerhus. På Digitalmuseum finns exempel på vad man använde för det ändamålet förr i tiden: björnmossa, husmossa, linnetrasor, trasor av yllevävnad, tidningsfragment, läskpapper, lumppapper, jutesäck, trasdelar av vävda ylleplagg, bomullsplagg och stickade plagg.
I en uppsats från Uppsla Universitet i ämnet textil igår - textil idag av Eva Carlborg som Hembygdsföreningen fått i original med tillhörande foton finns fabrikens historia väl beskriven. .
Från uppsatsen är den här ritningen över området hämtad. Här fanns alltså många olika hus för olika ändamål.
Fabriken byggdes ut i flera omgångar. Värt att notera är att man byggde en egen generator vid Jädraån 1910 som delvis kunde försörja fabriken med kraft och belysning. I fabriken fanns också en ångpanna som användes för uppvärmning, limkokning och torkning.
Som råvaror till produktionen användes i huvudsak bomull men även ull och shoddy - återvunnen ull från löst vävda ylletyger. Senare användes även rayonull, ett syntetmaterial.
Produkterna som tillverkades var olika former av vadd, vitvadd, gråvadd, flock, elastonvadd, putsvadd, sanitetsvadd, tätningslister och polertrassel. Och i den förteckning som finns i uppsatsen hittas svaret på vad boredolremsor är. Och det är som "gissats" ovan, en tätning för plank- eller timmerväggar.
Man förädlade i begränsad omfattning vadden till täcken och kuddar. Täcken syddes på en speciell symaskin med en lång arm som kunde nå tvärs över.
Det fanns också en butik vid Finnäsgatan som sålde produkterna samt en del inköpta varor.
Det är många Järbobor som jobbat i fabriken. 1963 var arbetsstyrkan uppe i 13 personer. Det var kanske inte en idealisk arbetsmiljö med tanke på textildammet. Maskinerna med sina öppna drivremmar var en typisk risk som i många andra verksamheter.
Nu finns bara ett par betongfundament kvar ner vid ån. Det används nu för ett pumphus till av en av Järbos åvattenföreningar. I övrigt är det som ett litet parkområde mellan villorna.
Jo, vi har ett minne kvar i form av namnet på gatan - Norrlandsgatan.
Historien om lastbilen
Göte Eriksson har bidragit med denna berättelse om lastbilen som August Berggren köpte till fabriken. Bilen var en Chevrolet LD131 S modell 1936 som han hämtade själv i Stockholm, dit den hade kommit med båt.
Och det var halvfabrikat med motorhuv, framskärmar, ratt, motor, växelspak, underrede. En glad August körde bilen från Stockholm till Valbo sittandes på en bräda som låg på bensintanken. Tänk er den tidens krokiga gruvägar! Järbo Karosserifabrik byggde hytt och flak med lämmar.
Lastbilen som den ser ut i dag. Den får åka på många visningar.
Uppdaterad 2022-02-12